Antarktiska pälssälar är extremt anpassade till de iskalla förhållandena tack vare deras tjocka späck- och pälslager. De tycker faktiskt att klimatet är för varmt och måste ofta dyka ner i det iskalla vattnet för att svalka sig.

Den vanligaste sälen i Antarktis är krabbätarsälen, som är uppkallad efter sin förmåga att sluka krill (som ser ut som små krabbor). De förtjusande weddellsälarna tillbringar större delen av tiden under ytan, men kan ses på isen under parningssäsongen i november och december.

Antarktis är en av världens bästa valskådningsplatser. Under den antarktiska sommaren (oktober–mars) migrerar cirka 10 valarter söderut till Antarktis för att söka föda och fortplanta sig. Februari och mars anses allmänt vara de bästa månaderna för valskådning, eftersom det då finns ett större antal valarter och fler individer att hålla utkik efter.

När vi tar oss in i Drakes sund är det inte ovanligt att få syn på blåvalar, sillvalar, knölvalar, vikvalar, späckhuggare, sydkapare och kaskeloter i närheten av fartyget. Och när vi har nått den antarktiska halvön kan de dyka upp från ingenstans och kanske till och med bredvid dig när du är ute på de små upptäcktsbåtarna eller paddlar kajak.

Åtta av världens 17 pingvinarter finns i Antarktis och i den subantarktiska regionen. Här finns adéliepingviner, hakremspingviner, åsnepingviner, kungspingviner, macaronipingviner, klipphopparpingviner, kejsarpingviner och magellanpingviner. Cirka tolv miljoner pingviner lever i de relativt milda förhållandena på den antarktiska halvön.

En av de mest minnesvärda upplevelserna på resan är att besöka en pingvinkoloni. Ja, de är väldigt högljudda och lukten kan vara en smula överväldigande, men det är det sista du tänker på. Även om vi ser till att hålla avstånd för att inte störa dem, så räcker det med att bara iaktta dessa charmiga varelser för att du ska få ett minne för livet.

Pingviner är inte de enda fåglarna i Antarktis. Det här är ett paradis för fågelskådare med miljontals fåglar uppdelade på 46 arter. Håll utkik efter albatrosser, liror, jättestormfåglar, stormfåglar, kejsarskarvar, dykpetreller, skarvar, slidnäbbar, labbar, måsar och tärnor från däck under kryssningen eller när du går i land.

Även om det inte finns några landdjur här är det omgivande havet hem åt en mängd olika djur som gäster på kryssningar till Antarktis kanske inte förväntar sig att få se. Dessa kalla vatten sprudlar av liv, med allt från albatrosser till sjöleoparder och blåvalar.

Den svartbrynade albatrossen utmärker sig genom sin ovanliga kombination av ett vitt huvud med svarta ögonbryn. Dessa jättar har ett vingspann på upp till 3 meter – den bredaste av alla fåglar. Albatrosserna syns sällan på land. De använder sina breda vingar för att glidflyga på havsvindarna och kan ibland sväva i flera timmar utan att röra på vingarna. De dricker även saltvatten, så de behöver inte göra uppehåll på land förrän det är dags att para sig och föda upp ungar. Många av dessa bevingade bjässar kan bli upp till 50 år gamla.

Antarktis enda sanna landlevande rovdjur är småkryp. Dessa småkryp är fascinerande eftersom de är de enda varelserna som kan överleva på Antarktis yta. De hanterar vintern genom att gå i ide – de står helt stilla medan deras blod ser till att de inte fryser. Denna process gör att de klarar sig till sommaren – då de återgår till att äta mindre insekter.

Späckhuggare ingår inte i valfamiljen som dess engelska namn ”killer whale” (mördarval) antyder. Detta tandförsedda däggdjur är den största medlemmen i delfinfamiljen. Djuren är mycket sociala och rör sig i flock. Precis som delfiner använder späckhuggare ekolokalisering, dvs. de skickar iväg ljudvågor för att lokalisera föremål. På så sätt kan de hitta byten som fisk, bläckfisk, fåglar och andra djur. En nyfödd kalv väger nästan 180 kg och är upp till 2 meter lång.

Sjöleoparden har fått sin namn efter sin fläckiga päls. De är kända för sitt vildsinta temperament och är ett av de främsta rovdjuren i Antarktis. De använder sina kraftfulla käkar och långa tänder för att jaga fisk, bläckfisk, pingviner och till och med andra sälar. Med lite tur kan besökare på Antarktis få se hur en sjöleopard försöker fånga en fågel när den ger sig ut i det kalla vattnet. Sjöleoparden har inga ytteröron, utan hör istället från insidan.

Blåvalen är havets jätte. Den kan bli 30 meter lång och väga upp till 120 ton. Bara blåvalens tunga kan väga lika mycket som en hel elefant. Blåvalar ser blå ut i vattnet, men när de kastar sig upp ur vattnet kan man se att detta däggdjur är mer spräckligt blågrått i färgen. Deras buksida har en gulaktig ton på grund av de miljontals mikroorganismer som lever på deras hud.

Längst ner i näringskedjan hittar vi krill: små, räkliknande kräftdjur som praktiskt taget är grundpelaren i jordens marina ekosystem. Även om du kanske aldrig får se dessa små varelser under din resa till Antarktis kan du vara säker på att de simmar under fartyget och äter mikroskopiska fytoplankton. Det kan verka ironiskt att det största djuret som någonsin funnits på jorden, blåvalen, lever på krill.

Vid kusterna på jordens sydligaste kontinent kan resenärer se ett rikt och fascinerande djurliv.