”Kungen av arktisk navigation” är inget dåligt eftermäle för Otto Sverdrup efter hans händelserika strapatser. Han var en lugn och pålitlig kapten under de berömda, långa vintermånaderna.

Otto Sverdrup är känd som den tredje av de stora norska polarhjältarna tillsammans med Fridtjof Nansen och Roald Amundsen. 1888 korsade han Grönland på skidor tillsammans med Fridtjof Nansen och med fartyget Fram bevisade de två äventyrarna att ett fartyg kan driva fram över Norra ishavet och följa havsströmmen.

När Otto Sverdrup genomförde sin tredje äventyrsresa 1898 vägledde han fartyget Fram och besättningen på 15 man till oupptäckta delar av Grönland. Det blev en av historiens mest lyckade expeditioner.

Äventyr

Efter framgången med den första Fram-expeditionen med Fridtjof Nansen började investerarna öppna sina plånböcker. Norge var på väg att lämna unionen med Sverige och nationalhjältar som Nansen och Sverdrup var viktiga för Norge under den här tiden. 220 000 norska kronor skänktes av bryggarbröderna Amund och Ellef Ringnes och Axel Heiberg. Staten bidrog med 20 000 kronor för reparationer och nödvändiga förbättringar av fartyget. När Fram lämnade hamnen 24 juni 1898 fanns 15 personer ombord. Fem forskare, bland andra geologen Per Schei, kartografen Gunnar Isachsen, zoologen Edvard Bay och botanikern Herman G. Simmons, samt en besättning om 10 man. Utöver att utforska norra Grönland och öarna norr om Kanada hade expeditionen som mål att undersöka havets djup och områdets flora och fauna.

Fartyget

Innan vi ger oss ut på denna resa måste vi prata om fartyget. Fram var inte vilket fartyg som helst. Hon var Nansens skräddarsydda expeditionsfartyg – stabil bland is och perfekt i extrema förhållanden. Problemet med andra expeditionsfartyg var konstruktionen. De hade en tendens att dras med av isen och förstöras. Fram byggdes i form av en kokosnöt. Formen gjorde att fartyget kunde ta sig loss från isen och glida med den. I dagens penningvärde kostade Fram 18 miljoner norska kronor.

Inför den nya expeditionen togs hon till Larvik för att modifieras. Ett nytt däck och en ny salong lades till, samt extra hytter som gjorde vistelsen ombord mer bekväm. Fram hade dock en akilleshäl: långa resor på öppet hav. Den tubliknande formen orsakade svår sjösjuka för besättningen. Allt i vetenskapens namn!

Isbjörnsbiff

Innan expeditionens första vinter färdades Fram via Egedesminde, Godhavn och Upernivik på södra Grönland. På fartyget lastades 75 grönlandshundar, förnödenheter, kol, vatten och mat. Sverdrup föredrog den starka, vänliga grönlandshunden under sina expeditioner.

Besättningen gav sig ut på jakt för att förbereda sig inför de kalla vintermånaderna och fyllde förråden med myskoxe och isbjörn. Hundarna fick kalasa på valross och säl. Kane Basin kom att bli platsen för baslägret den första vintern. Framför dem låg Ellesmere Land, en outforskad ö två tredjedelar så stor som Norge.

En kapplöpning

Man skulle kunna tro att Fram var ensamt i det avlägsna polarlandskapet. Så var inte fallet. Vid århundradets slut spred sig polarfebern och en dag råkade Otto Sverdrup stöta på den amerikanske polarupptäckaren Robert Peary på isen. Peary var på väg till Nordpolen vid tidpunkten.

Otto Sverdrup fick en idé. Skulle han våga testa den också? Tanken på att bli först med att nå Nordpolen var väldigt lockande. Fram var perfekt för ändamålet och det fanns tillräckligt med proviant och hundslädar. Men idén blev inte verklighet. Kanske släppte Sverdrup tanken av respekt för Peary, eller så ville han inte tävla. Peary gav sig av och blev först med att nå Nordpolen – men förlorade sju förfrusna tår på kuppen.

Upptäckare

Otto Sverdrup och hans besättning gjorde andra stora upptäckter. De ägnade somrarna åt att skapa kartor för is och öar. De jagade och samlade in vetenskapliga data, växter och fossiler. Under en av deras kartexpeditioner gav sig tre sällskap ut för att hitta oupptäckta landområden. Tillsammans hade de 54 hundar med sig.

Otto Sverdrup och Ivar Fosheim upptäckte en ö som de gav namnet Axel Heiberg, medan Isachsen och Hassel stötte på två öar som de gav namnen King Christian Island, efter den danske kungen, och Ellef Ringnes Island, efter investeraren. Den senare är en ö på över 10 000 kvadratkilometer där Isachsen och Hassel lyckades kartlägga hela kusten – en otrolig bedrift.

Livet på Grönlands is väcker uppfinningsrikedomen hos besättningen. Ett nytt slags Primus-kök föds: Ett patent som smälter snö och tillagar mat eller kokar vatten samtidigt. De skapar också ett nytt slags tält, med dubbel tältduk som förhindrar att frost når in i tältet.

Faran med vintern

Vid den här tidpunkten planerade de flesta expeditioner för tre vintrar på isen. Det berodde delvis på att insamling av data var en tidskrävande aktivitet, men också på att de bara kunde förflytta sig under en kort tid varje sommar. Äventyrarna förstod farorna med de långa, kalla och mörka vintrarna. Ibland inträffade tragedier. Inom loppet av tre månader dog två av Frams besättningsmän. Doktor Johan Svendsen sköt sig i tältet under en slädexpedition på fastlandet. Han beskrev sina mörka tankar i ett brev till besättningen, och avslöjade att han missbrukat morfin och kokain. Kort därefter dog mekanikern Ove Braskerud i lunginflammation. Expeditionen drabbades av sorg. 

Rekordkyla

Under den tredje vintern frös Fram fast i Gåsefjord i den sydvästra delen av Ellesmere Land. Efter stora vedermödor, förlusten av kamrater och en nära ögat-incident som involverade både eld och dynamit började stämningen ombord bli bättre. När julen firades var fartyget fullt av mat, dryck och sång, och det fanns ingen skörbjugg i sikte. Den här vintern blev den kallaste hittills, med temperaturer ner mot 50 minusgrader.

Den stränga vintern medförde nya problem. Isen blev tjockare än tidigare, och vid vårkanten inser Sverdrup att de inte kommer att kunna ta sig hem som planerat. Inte ens dynamit kommer att hjälpa för att ta sig loss innan en ny vinter kommer. Fram stannar kvar i Arktis för en fjärde vinter. 

En ny era

När Otto Sverdrup och hans expedition slutligen är hemma igen på våren 1902 har de med sig mängder av potentiella forskningsresultat. Över 50 000 viktiga prover har tagits. Bland annat har man med sig 2 000 exemplar av ryggradslösa djur, stenar, fossiler och mängder av plankton, samt data som rör is, geomagnetism och polartemperaturer.

Norska, ryska, svenska, tyska och brittiska forskare är redo att ta sig an fynden. Frams hemkomst är början på en ny era präglad av samarbete mellan länder inom forskning och vetenskap. Tre år senare är unionsupplösningen ett faktum. Under de kommande åren, fram till 1926, skrivs inte mindre än 39 vetenskapliga avhandlingar om fynden från Fram. 

Minnen av äventyr

Man kan fundera över hur Otto Sverdrup hade reagerat om han visste att Hurtigruten HX Expeditions planerar att färdas i samma vatten som Fram II-expeditionen. Kanske skulle han berätta historier om kapplöpningen till Nordpolen och passionen för nya upptäckter. Om en era präglad av pionjäranda, landskapet längs kusten, de vackra vårdagarna på Grönland och inte minst gemenskapen ombord på Fram.

Kanske skulle han vinka av oss med en önskan om en lyckad expedition. 

Text: Ingvild Telle