Unik evolutionsbiologi

Den avlägsna ögruppen formades av en rad vulkanutbrott för flera miljoner år sedan. Öarna fick snart nya invånare i form av djur från Central- och Sydamerikas regnskogar som kommit över havet. Ingen annan plats på jorden kan tävla med Galápagosöarna när det gäller unika djurupplevelser. Här finns många inhemska arter som har utvecklats utan hot från rovdjur och därför är orädda för människor.

Det var naturforskaren Charles Darwin som satte dessa paradisöar på kartan efter att ha noterat skillnaden mellan underarterna på de olika öarna under ett besök år 1835. Resultatet av hans forskning är evolutionsteorin och idén om naturligt urval, som förklaras i Darwins bok ”Om arternas uppkomst”. Idag lockar Galápagosöarna både biologer och djurälskare som vill studera djur i det vilda.

Ikoniska djur

Galápagosöarna är hemvist för flera unika underarter. De två mest kända är jättesköldpaddan och leguanen. Ögruppen har flera olika livsmiljöer, från torra och kaktustäckta landskap till fuktiga och frodiga områden. För att klara de olika miljöförhållandena delade djuren naturligt upp sig i olika underarter.

Landleguanen har till exempel utvecklats till tre separata underarter. Här ingår den havsleguan som kan söka efter föda längs havsbotten och den gulbruna Santa Fe-leguanen som lever kvar på land. På samma sätt finns tio slags utrotningshotade jättesköldpaddor. Galápagosöarna bjuder på fler inhemska djur, bland annat sjölejon och sälar som man ofta ser vila på stränderna.

Anpassning till ett liv i vatten

Havsleguaner har som enda reptil i världen anpassat sig för att kunna simma och få sin föda från växter under vattenytan. För att lyckas med det har de utvecklat en lägre puls än sina släktingar på land samt blodkärl som drar ihop sig under huden. Nosen har blivit kortare och små tänder som hjälper leguanen att få loss alger från stenar har vuxit fram. Dessutom har havsleguanen förstorade körtlar för att extrahera salt ur blodet, som den sedan nyser ut.

En uppsjö av fåglar och havslevande djur

Spana efter många olika fågelarter medan vi utforskar Galápagosöarna. Här finns allt från öarnas inhemska pingviner och albatrosser – imponerande djur som endast häckar på ön Española – till rödhalsade fregattfåglar och tre sorters sulor. Du kan till och med få syn på flamingor på vissa öar.

Näbben som inspirerade en bok

Darwin noterade att de 18 finkarter han stötte på i Galápagosöarna hade olika typer av näbbar. Hans teori var att fåglarna var besläktade med sydamerikanska finkar, men att deras näbbar hade anpassat sig för att kunna äta olika slags frön beroende på var de levde. Man tog exakta mått och ritade av de olika arterna. Det blev uppenbart för Darwin att större näbbar var för större frön (och vice versa), vilken inspirerade hans teori om naturligt urval.

En av ögruppens få inhemska rovdjur är galápagosvråken, som livnär sig på mindre fåglar och leguanungar. I det närliggande havet finns fler andra rovdjur, bland annat korallhajar, tonfisk och den fläckiga örnrockan. Andra havslevande djur, som den inhemska gröna havssköldpaddan, kan ses vid snorkling, och 24 olika valarter har registrerats inom Galápagosöarnas marinreservat.

En blåfotad fågel

Den mest framstående egenskapen hos blåfotade sulor är precis som namnet antyder deras blå fötter. Färgen kommer från pigmentering som orsakas av att fåglarna äter färsk fisk. Färgen visar hur frisk fågeln är, och ger en fingervisning om dess immunförsvar och fertilitet. En klarblå nyans betyder att den är frisk som en nötkärna. Den blå färgen hjälper sulorna att välja partner, och det är därför de viftar med fötterna i luften under parningsdansen.

Galápagosöarna bjuder på ett oslagbart djurliv och i många fall är djuren inte rädda för människor. Gäster uppmanas därför att hålla ett säkert avstånd och se till att inte göra något som stör de unika varelserna och ekosystemen i denna fantastiska miljö.