In i det okända
En utdragen vinter i Arktis obarmhärtiga kyla kan tyckas vara nog, men inte för polar- och medborgarforskaren Hilde Fålun Strøm, som gör sig redo för en andra gång.
LEAH GLYNN
Jag skulle gissa att väldigt få av oss drömmer om att leva någon längre tid på en av världens kallaste och mest ensliga platser. Men det gäller inte för Hilde Fålun Strøm, vars fascination för kyla och is började redan i tidig ålder.
”Jag älskade snö och vinter redan som liten, speciellt när jag fick åka i hundspann med min hund Nanok”, berättar Hilde. ”Jag drömde om att leva i harmoni med naturen.”
Hon fick som hon ville – nu har hon levt på Svalbard i över 25 år. Hilde, som arbetar som produktchef på Hurtigruten, gör även längre resor till ensligt belägna stugor och deltar i expeditioner där man jagar, åker skidor och färdas med snöskoter.
De upplevelser och färdigheter som hon förvärvat genom åren har visat sig komma väl till pass för hennes senaste projekt: att tillbringa nio månader i en avlägsen jaktstuga tillsammans med norskfödda kanadensiskan Sunniva Sorby som en del av projektet Hearts in the Ice. De två äventyrarna är där för att dokumentera klimatförändringarna och samtidigt bli de första kvinnorna att övervintra i Arktis på egen hand. Som sitt enda sällskap har de en alaskan malamute-hund som heter Ettra.
”Det började som en möjlighet att skapa en plattform kring klimatförändringarna. Att göra något som skulle inspirera människor och få dem att engagera sig”, säger Hilde, som lärde känna Sunniva på ett evenemang i Alaska 2016.
Paret anlände till sin 20 kvadratmeter stora stuga i Bamsebu, 14 mil från Longyearbyen, i september 2019. Det nittio år gamla huset hade varken vatten, el eller isolering.
Att kalla det ”tuffa förhållanden” känns som en underdrift. Vindarna var så starka att dörren till stugan lossnade vid ett tillfälle och vissa dagar sjönk temperaturen till -34 °C. Motorer slutade fungera och saker gick sönder. Det verkade som att det fysiska arbetet aldrig skulle ta slut. Mörkret kändes tungt, på gränsen till kvävande. För att inte tala om hur utmanande det kan vara att tillbringa all sin vakna tid tillsammans med en och samma person.
Hilde väljer dock att kalla varenda stund, oavsett hur tuff, för ”ett privilegium”.
”Man lär sig så mycket om sig själv och den andra personen”, förklarar hon. ”Det finns inget utrymme för att vara irriterad på småsaker.”
”Jag tror att vi lärde oss att visa uppskattning för varandras insatser. Vi började säga tack för småsaker, som när den andra lagade middag eller högg ved.”
De oförutsägbara omständigheterna gör deras forskning och fynd ännu mer imponerande.
En av sakerna de undersökte var hur isbjörnar anpassar sig efter förändringar i sin miljö. Hilde sprang på det vita rovdjuret vid 52 tillfällen och spelade in varje möte.
”Isbjörnar har börjat förändra sitt beteende på grund av isbristen”, säger hon. ”De har börjat jaga på land. Jag såg dem jaga renar, vilket är väldigt ovanligt. De försöker att anpassa sig till klimatet, men förändringen sker för fort.”
Paret lyckades även samla in prover av saltvatten och fytoplankton, små alger som ansvarar för att transportera koldioxid från atmosfären till havet. Dessutom hade de möjlighet att testa ny teknik som drönare och eldrivna snöskotrar, samla in mikroplast samt studera vädermönster och havsis.
Men just som expeditionen närmade sig sitt slut gjorde covid-19 sitt intåg i världen. De två forskarna skulle hämtas upp den 8 maj 2020, men transportföretaget informerade dem om att deras ångbåt inte skulle återvända förrän i september.
”Vi kände oss säkra, men samtidigt befann vi oss långt ifrån våra nära och kära”, berättar Hilde. ”Vår värld höll på att falla isär. Vi påverkades starkt, trots att vi förmodligen befann oss på den säkraste platsen på jorden.”
Nyheten kunde ha varit förödande, men de två kvinnorna fortsatte sitt arbete. De såg fram emot att få tillbringa en hel sommar med att utföra fler tester och jämföra data. Fältarbetet kändes plötsligt ännu viktigare då majoriteten av världens forskare satt isolerade runt om i världen.
”Vi blev verkligen experter på isolering eftersom vi hade varit ensamma så länge”, skrattar Hilde.
När Hilde och Sunniva äntligen kom hem hade det gått nästan ett år sedan de tog farväl av sina nära och kära. Men deras stopp i den vanliga världen blev kortvarigt. Duon har på nytt återvänt till Bamsebu med proviant för ännu en lång vinter.
”Det kommer att bli tufft, både psykiskt och fysiskt”, säger Hilde. ”Fast det här handlar inte om oss. Det handlar om alla som deltar i och bidrar till det här projektet.”
”Vi hoppas kunna inspirera andra att göra förändringar i sina liv och ge dem praktiska verktyg för att lyckas.”
Paret planerar att fortsätta sin forskning från den första resan, men kommer att lägga mer tid på att hålla föreläsningar om klimatförändringar online. Deras främsta mål är att nå ut till barn.
”Den yngre generationen är vår framtid”, påpekar Hilde. ”De har redan så mycket kunskap, vetskap och engagemang. Att kunna lära dem om ännu fler ämnen känns jättebra.”
När Hilde och Sunniva leder vägen och delar sin kunskap ser framtiden ljus ut.
Hilde Fålun Strøm och Sunniva Sorby är tillbaka i Bamsebu för att forska. Följ deras resa och donera till projektet på webbplatsen.
