Från vulkaner till tropiska öar

Ögruppen Kap Verde, belägen omkring 50 mil utanför Västafrikas kust, har unika miljöförutsättningar. De 15 öarna, varav nio är bebodda, ligger på tropiska breddgrader, men påverkas även av Saharaöknens torra vindar. Samtidigt kyls öarna ner av Atlantens tidvatten och strömmar. Dessa faktorer har skapat en unik biologisk mångfald på ögruppen och vattnen omkring dem.

Bijagosöarna består av 88 olika öar och skär som ligger utspridda i mynningen av Rio Gêba och Rio Grande de Buba utanför Guinea-Bissaus kust. Ögruppen har mycket gemensamt med det tropiska fastlandet i öst, men saltvattnet och en begränsad inverkan från människor har skapat en unik miljö där djungeln möter havet.

Det marina paradiset

I vattnet kring Kap Verde frodas den biologiska mångfalden tack vare ögruppens läge och geologiska historia. Öarna skapades av vulkanisk aktivitet, och stora korallberg reser sig från havsbottnen och skapar sällsynta havshabitat på olika djup. Hundratals olika fiskarter har setts i dessa vatten och åtminstone 17 olika valarter.

Med blicken mot skyn

Kap Verde är helt klart en fågelskådares paradis. När vi färdas i vattnet kring ögruppen kan du få syn på många fascinerande sjöfåglar som antingen är på tillfälligt besök för att flytta till avlägsna klimat, till exempel snäppor och skedstorkar, eller som lever på öarna året runt, till exempel oceanlöparen (som lokalt kallas ”jaba-jaba”).

Avskilt saltvattenparadis

År 1996 utnämndes Bijagosöarna till ett biosfärområde av Unesco, och när du reser runt öarna kommer du att förstå varför. Den relativa avsaknaden av människor och ett brett utbud av olika ekosystem, till exempel mangroveträsk och savanner längs kusten, har skapat ett ömtåligt men rikt habitat precis utanför Västafrikas kust.

Ögruppen är hemvist för många sorters havssköldpaddor, särskilt den utrotningshotade gröna havssköldpaddan, men också krokodiler och ett överflöd av stingrockor och hajar, bland annat grå revhajar och hammarhajar. Det finns även delfiner, senegalmanater och såklart den mytomspunna men sällsynta flodhästen som lever i saltvatten.

Djurens dragningskraft

Oäkta karettsköldpaddor har använt jordens magnetfält som navigationshjälp längre än vi människor. Honan tillbringar merparten av sitt vuxna liv ensam till havs och återvänder endast till land för att lägga sina ägg. En teori bland marinbiologer är att sköldpaddorna använder magnetit – en järnoxid i djurens hjärna – för att med hjälp av jordens magnetfält ta sig tillbaka till samma strand som de föddes på många år tidigare.

Unik i sitt slag

En knölval som ”slår” i vattnet är en häpnadsväckande syn. Den utrotningshotade arten finns endast på ett fåtal platser i Nordatlanten, däribland kring Kap Verde. Besökare med lite tur kan få se valarna stiga över vattenytan och slå med fenorna i vad som bara kan jämföras med akrobatik. Det är fortfarande oklart varför valarna gör detta, men det gör inte uppvisningen mindre imponerande.

Simma eller drunkna

De flesta tänker på flodhästar som vattendjur, men de är inte särskilt duktiga på att simma i djupt vatten på grund av sin kroppsform. Därför håller de oftast till i grunda sötvattenfloder, men flodhästarna på Bijagosöarna har gjort ögruppens saltvattenhaltiga laguner och träsk till sitt hem. Här kan de vada runt i vattnet utan att riskera att drunkna.